Nu har det gått 2,5 år sedan vi gick ”all-plug-in” och bytte ut vår fossila familjefraktare, en Volvo V70 170hk 2008, mot en laddhybrid – Mitshubishi Outlander PHEV 2014. Bilarna laddas efter varandra via vanligt 10A schukouttag vilket fungerar fint då det vanligtvis bara är 6-8 kWh som ska laddas i Outlandern och 8-10 kWh som ska laddas i Leafen.
Outlander PHEV har på pappret 55 km elektrisk räckvidd vilket i praktiken är omöjligt att nå i verklig drift. Vid gynnsam temperatur kring 15-20 gr C, avstängd AC och mycket lätt gasfot har jag lyckats pendla på el hela vägen till Volvo Personvagnar i Torslanda – en resa på ca 4,2 mil från Timmervik. För att hemresan ska bli fossilfri krävs att jag laddar över dagen men det är inte lätt att få laddplats på Volvo då det endast finns ett 20-tal och vi är många som vill ladda…
Outlandern används främst av hustrun för pendling mellan Timmervik och arbetet i centrala Stenungsund – en sträcka på endast 17 km så hon klarar enkelt både dit- och hem-resa på el. Tyvärr envisas bensinmotorn att starta i temperaturer under ca 8 gr C – trots att förvärmning av kupén är aktiverad – så från senhöst till tidig vår går tyvärr ottomotorn helt i onödan de första 3-4 km vid varje resa. Vi har inte monterat någon motovärmare i Outlandern vilket troligen hade hämmat detta meningslösa fossilslöseri!?
Vi kör elbilen så ofta vi kan och använder laddhybriden bara när vi måste – och då helst bara kortare sträckor för att slippa åka till macken och slabba med bensin. Outlandern har dragkrok så den används flitigt för att dra släp med skräp till återvinning och transportera virke, marksten, ved, möbler och julgran.
Outlandern används även vid vårs skidresor till fjällen. Fullpackad och utrustad med takbox drar den ca 0,8 liter/mil vilket får anses hyfsat med tanke på att den är så pass stor och tung samt har en rätt så klen bensinmotor. Skidvännernas dieseldrivna Volvo XC60 med takbox drar 0,7 l/mil på samma resa.
I somras kopplade vi på husvagnen för en semestervecka på Gotland men jag kom aldrig riktigt överens med Outlandern då bensinmotorn varvade ordentligt i hastigheter över 80 km/tim eller då det blev minsta lilla uppförslut. Jag är ingen van husvagnsdragare men bränsleförbrukningen blev i mitt tycke väl hög då den pendlade mellan 1,2-1,5 liter/mil.
Outlanderns stora bagageutrymme kommer väl till pass då bilen fylls med flytvästar, seglarställ och proviant inför 2 veckors segling på västkusten. Båten, en Omega 36, ligger i Björholmens Marina.
Det är ca 39 km dit och senast klarade vi hela resan på el med bara 2 km återstående elektrisk räckvidd vid framkomst. Det finns laddmöjlighet på marinan men stolpen är endast utrustad med 4 st motorvärmaruttag på 220V/6A. Lite längre bort finns även ett 400V/16A trefas industriuttag som också har ett schukouttag 220V/16A men det kan vara svårt att komma till på grund av parkerade bilar.
Jag brukar nöja mig med 6A då vi oftast är ute minst en vecka åt gången – ChargeAmps ställbara laddsladd 6/10/16A funkar fint då jag inte vill skjuta säkringen i stolpen.
Mitsubishi Outlander PHEV är trots allt en nödvändig kompromiss som gör det möjligt för hustrun att pendla på enbart el mer än halva året och den har även en acceptabel bensinförbrukning på de semesterresor som kräver gott om plats för packning och/eller takbox för skidor.
Sedan vi skaffade laddhybrid har bensinnotorna blivit väldigt få – tidigare tankade vi Volvon 2-3 ggr/månaden – med Outlandern kan det ibland gå upp till 2 månader och 150-200 mil mellan tankningarna! Vi tankar så sällan att vi klippt våra två bensinkort då det faktiskt var svårt att minnas koden mellan gångerna…
Kompromis eller ej så är jag av den starka åsikten att laddhybrider kombinerar det sämsta av två världar då de har allt för kort elektrisk räckvidd samt drar runt på en fossilmotor som kräver årliga oljebytesinterval och man riskerar även framtida kostsamma reparationer av avgassystem, bränslesystem och tändsystem!